Där jag på senaste tiden fyllt tomrummen med att sälja min tillfälliga kropp för att kunna köpa den lite mera tid har jag sedan många timmar tillbaka spenderat med att gny ynkliga förbannelser och insupa handhållen kultur.
Det finns inte mycket för den stupade krigaren att göra mitt under blitzkreig.
Med dagar som tömda vinglas till bredden fyllda med guld tvingas jag nu att cirkulera likt en gam runt mitt hjärnas kadaver.
Jag måste hitta det möra köttet, det goda, det i alla fall ätbara
Skulle du äta dina starkaste ideals värsta fiender om ni spolades upp på samma öde ö?
Skulle du stjäla blod från ditt barn för att skjuta fram din egen undergång?
Borde du ha tagit det livsavgörande steget ut för stupet, låtit dig falla handlöst mot avgrunden där alla väntade med stor spänning?
Vad blev det av med idéerna, kreativiteten, lusten, kämpaglöden, fantasin, långfingret mot världen? Växte dom bort samtidigt som du blev intalad till att drömmar är för nördar och att de har du råd med först efter trettio år bunden till Maskineriet likt ett kugghjul i en digital klocka? Lika onödig...
Jag hittade min pacemaker för omkring ett halvår sedan. Jag gillar den, men håller den liksom på säkert avstånd en stund tills jag vet att jag klarar av att leva med mitt hjärta upp-spikat på väggen för allmän beskådan, likt en frälsare i gips som står med ett forcerat ansiktsuttryck och lovar dig att "allt-ska-bli-bra. Sen"
Tack alla, för att ni krokade av min snara som jag själv knutit av eget hår.
Jag vet var kolgruvan kollapsade, så där börjar jag bryta igen. Jag ska hitta det jag gömde där för inte alltför länge sedan.
Det är nog ändå en bra läxa, ett fint minne. Man måste väl ha nåt vitt att jämföra det svarta mot? Eller påstår nån att man kan se innan man öppnat ögonen, hört innan man lärt sig lyssna eller tala innan man vet vad man vill säga?
I så fall är de av en annan skola än jag.
Jag har gjort mitt val, och om kolumnerna kollapsar så sparkar jag på mina sovande trälar som får hålla upp hustaket medan jag högtidligt går längst in i palatset och ber dom släppa taget.
Det blir nog trots allt inte jag som cirkulerar, det blir jag som dominerar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
