Alt+F4

Ett försök till uttryck tar sig ton med spretiga fingrar och en sadel har utrustats med rostig spik.
En våldtäkt av en själ i en husvagn och lyckan ler mot det sargade andetag som aldrig togs, när världen och åldern kommer krypande upp mot huvudet för att vrida om det tills det inte går att vrida på det.
Så mycket för att bära den skadade på ryggen hem från kriget.

Att gå emot rött, dricka vatten, skrika under psalmläsning.
Saker som är förbjudna men ändå basingredienser i "framgång och lycka"-receptet.
Jag planterade trädet, jag fyllde deras krus.
Det tog tid att anlägga myrvägarna som du snubblar över när paniken tar över i månljusets mörka sken.
Jag förbjöd trädet, jag drack tills jag dog.
De saker jag undviker för att inte bli en del. Av. Receptet.
Se rött som en fin färg, släcka törst, tala ödmjukt med en vän.

Som att springa OS. Fast utan ett mål.
Som att bygga ditt hus. Fast utan tak.
Utan att tänka, framlägga en plan.
Utan att känna, följa sitt hjärta.

Ögonen har vänt sig inåt och stirrar spänt på fostret där inne.
"Ska han födas och kommer han att klara sig?"
Munnen säger inte vad öronen vill höra, och händerna är i osynk med sitt förutbestämda mönster.
"Bryt dina ben och låt märgen bli något nytt."
Benen går åt olika håll men med samma kropp, ryggraden har givit upp men impulserna består.

Stå ut i öknen och håll fast vid dig själv när sandstormen yr.
Håll huvudet högt när vågorna stjälper båten, för Sand och Vatten är Dy.
Och där kan man inte andas alls...

Heligheten i att begå helgerån mot sina egna gudar.
Myrvägarna leder faktiskt någonstans.