Ricochet

Att livet går i cykler gör att det går sönder och cirklar cirkulerar runt min runda boning och när hålen öppnas faller jag uppåt. En polerad yta och ett innehållslöst innanmäte. Jag saknar kontakten som jag skapat och sedan länge tappat bort...

En mössa av hår och kläder av hud

Ett skapat skal är trots allt en skapelse och ett försök att skala slutar i skrapande.
Låt inte masken växa fast på ditt ansikte.

Iförd en kostym av död och förundran fastnar jag i ett liv av tristess och fredagsruset kommer utifrån och bedövar dom sinnen som skriker efter aktivitet.

En föreställning om hur allt ska vara kan inte försvara eller ge några svar på varför allt blivit som det blivit när sökandet efter ett jag som inte vågar erkänna sig själv blir till en identitet och ett levnadssätt.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, helst vill jag dö.

Välkommen! Stig in i mitt liv, här har vi mig mig mig och dig.
Jag ska inte hymla med det faktum att jag behöver dig för att fylla ut mig nu när jag tappat bort mig i allt det jag varit.
Så egentligen vet jag vart jag var jag är, jag vill bara inte veta av mig.
Inte så länge du är kvar i mig vill säga...

Ett mål på den oändliga stigen nu när jag fått huvudet över all Dy gör att kroppen springer snabbare efter hägringen som så länge vältrat sig i smutsen.
Så några snabba manövreringar till och jag kommer kunna lägga plattan i mattan och skjuta skarpt.

För vem vill väl åka på äventyr i sin egen bakgård?

Ett försök att hitta in i den låda jag tänker utanför.

Dig a hole, scratch a wound.
Devestate, shave the head.

As towers rising up, reaching to the skies.
The sky is crumbling down and setting the demise.
An infinite road to walk, no goal to reach.
Just quick stops to fill up. Shut up, you've lost your freedom of speech!

Welters in abundance of heart attacks and sweat
Nightmares and cold shivers. Ready? Dead set!
To divide the parts of nature and particles that match.
Now a way of living, maybe you should stop to scratch?

As veins are pumping gasoline, lungs are filled with silent screams.
A head so blank outside on top, filled with horrors soon to pop.

A smile, a fire. A truth, a liar.
Open fields. Barbed wire.
Brick to brick to brick, a wall.
Holes, and holes enough to fall.

Giant saw, a dried out sea.
Broken mountains, just debris.
Once a lover, now a hater.
Now a playground, soon a crater.

Take this falling star of mine.
Make a wish you'll soon decline.
Our sun will burn for not much longer.
Fighting more should make us stronger.

But then again we perish faster.
Increase in number and disaster.
What if you could take your life.
Make a try to end this strife?

Dig a hole, scratch a wound.
There is no fate, just life ahead.