En mössa av hår och kläder av hud

Ett skapat skal är trots allt en skapelse och ett försök att skala slutar i skrapande.
Låt inte masken växa fast på ditt ansikte.

Iförd en kostym av död och förundran fastnar jag i ett liv av tristess och fredagsruset kommer utifrån och bedövar dom sinnen som skriker efter aktivitet.

En föreställning om hur allt ska vara kan inte försvara eller ge några svar på varför allt blivit som det blivit när sökandet efter ett jag som inte vågar erkänna sig själv blir till en identitet och ett levnadssätt.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, här vill jag dö.
Här vill jag leva, helst vill jag dö.

Välkommen! Stig in i mitt liv, här har vi mig mig mig och dig.
Jag ska inte hymla med det faktum att jag behöver dig för att fylla ut mig nu när jag tappat bort mig i allt det jag varit.
Så egentligen vet jag vart jag var jag är, jag vill bara inte veta av mig.
Inte så länge du är kvar i mig vill säga...

Ett mål på den oändliga stigen nu när jag fått huvudet över all Dy gör att kroppen springer snabbare efter hägringen som så länge vältrat sig i smutsen.
Så några snabba manövreringar till och jag kommer kunna lägga plattan i mattan och skjuta skarpt.

För vem vill väl åka på äventyr i sin egen bakgård?