Fysikens inverkan på psyket.

Jag vaknade i morse.
Och mådde väldigt, väldigt bra.
Och det höll i sig!

Det är faktiskt så att det sitter kvar än!

Och i den ekande tystnaden drog jag en slutsats.

Så nu blickar jag med ljusa ögon framåt på den ljusa framtiden, blir bländad men försöker vänja mig vid tanken att det är mina ögons ljus som reflekteras på mina kommande stunder.

Så nu stundar ett liv. Och inte en begravning.



Ibland behöver man tappa bort sig helt och hållet innan man inser att man varit hemma hela tiden.

Än en gång så ska jag sluta leva i det jag gjort, det jag ville vara och det jag borde ha varit och ska sätta ner foten, vänligt men bestämt, och dansa runt på platsen en stund.

Jag ser faktiskt ett nyckelhål, format som ett hjärta, men jag har inte hittat nyckeln än. På andra sidan ser det riktigt riktigt oriktigt ut.
Men ändå fint.


Realister blir pessimister och de positiva blir de galna, men ändå så formar sig var och en sin egna verklighet.
Så har ledsna, elaka och deprimerade människor dålig fantasi?

Det är nästan ett påstående.


Sjön ligger still och skriker av inbjudan med sitt svarta anlete med frost i ögonfransarna.

Jag vill mer än gärna kasta mig i, värma upp och plaska runt i vattnet som så många drunknar i.

Natten har inte ens börjat men alla sover utan några planer på att lyssna på klockan som skrikit så den blivit hes.

Jag funderar på ett djur.
Och dess likgiltighet till vår nolltolerans.
Vill den inte delta?