Får man fråga vad för smärta du kan njuta av?

Smärtan i svärtan.
Smärtan i att låta en olycklig kärlek gå.
Smärtan i att låta ett leende lysa mot en ignorant värld.
Smärtan i att bli arg.

Gör att jag njuter.

Nu är jag på väg tillbaka till den jag gömt bakom ett leende för att lura mitt hjärta att det ska fortsätta slå.
Fast jag får inte tillbaka det fören jag ber snällt, och jag har ingen lust att vara snäll än.

Ett hjärta slängt till en hök med höga tjut.
En dröm inlåst bakom ett rutnät.
En syssla som visar ett sken av den jag ska vara.
En plan som går helt excellent!

Gör mig arg.


Driven av hat och elände som definieras av de ögon som bär mig och du kommer inte känna igen världen när den tid som det måste ta har gått för att jag ska slå igenom höjdarnas pappersfasad och utan en min förvrida verkligheten.

Kom ihåg det.
Det definieras av MINA ögon.
JAG bestämmer.

Släpp det!


*Radikalt samtalsbyte*


Det här blir en mer och mer helig stund för mig då dagarna nu är fyllda av vuxenhet på olika sätt och jag hoppas en dag kunna luta mig tillbaka i min vita gungstol och nynna en klagoramsa i stil med:
"Jag skulle ha passat på att vara ung när jag var det."

För att sedan inse att alla är lika i Guds ögon och att Jesus dog som martyr.
(Don't think funny.)
Men jag hoppas alla bortglömda kaffekoppar och oanvända kondomer kan få plats i ramen med titel: "Saker jag inte ångrar"

På samma gång som jag är glad över att ha det så fullspäckat att sömmarna på mig spricker så blir jag lite besvärad över det faktum att "PRIORITERA" är den enda post-it lappen jag hittar gömd under min kudde.


Jag ska nog lägga i en högväxel och engagera mig på fulltid i detta!
Men då krävs en verklighet som den jag har nu.
Tiden är inne...