Fingertoppskänsla är ett annat ord för eftertänksamhet

Om man tappar greppet kan man skära av sig handen för att kunna hålla sig fast.
När jag sitter på en avbruten gren och blickar ut över min obyggda stad så slår det mig att grunden är viktigare än toppen.
Och DY fyller min stadskärna, så alla husen faller!
Hur i helvete ska jag kunna hålla upp alla samtidigt när jag endast har två armar, två ben, ett på tok för stort huvud och ett glaserat hjärta?

Jo...

Det är det man har kamrater, polare, konkurrenter, medbrottslingar, bekanta, fikapolare och vänner till.
Med knäna under mig, munnen som hostar blod och med brutna armar så slår jag sönder alla masker i min jakt efter mitt ansikte.
Det måste finnas här nånstans.
Jag river mina scheman, sliter av alla kedjor, klipper fallskärmen.
Jag knackar mina egna knäskålar.

Resan är målet, men målet är uppnått sedan länge och hela resan består.
Väntan. Gång. Väntan. Språng.
Att hoppa tar för mycket energi!; skriker fröken. Att hoppas ger energi Tänker jag.
Jag har hoppat tillräckligt, jag vill springa nu.

Sittandes och drömmandes kan man också leva, men jag faller och blundar.
I väntan på att landa.
I väntan på att landa...