Kalenderhjärtat

Stora ord talas med små bokstäver så vi inte ska snubbla över dom viktiga osanningarna som ligger och dräller på stadsbibliotekets golv.
Att klä sig i papper för att skydda sig mot regn har aldrig varit min grej då jag hellre bygger ett hus till mig och mina närmsta när de mörka molnen tornar upp sig.

Att springa genväg till genväg kan vara taktiskt, men ibland måste träden bli betraktade. Annars vissnar deras löv.
Vad trodde du hösten kom ifrån?
Dagarna blir kortare och kortare, vädret kallare, vi börjar springa från en genväg till en annan och träden ser inte längre någon anledning att klä upp sig i sina spröda kvällskostymer så vintern kommer och fryser ner dom som bör frysas ner och håller oss andra i dvala. Fyller gatorna med snövallar så vi inte ska kunna stressa benen av oss när vi inte längre kan, vill, njuta av omgivningen. Och när vi tröttat ut oss själva och varandra tillräckligt mycket börjar vi drömma igen och någon skriker: "Årets första tussilago!"

Likt Spader Kung vänder jag ryggen till och ingen ser längre vem jag är och trollkarlen ler uppmuntrande när du torkar svetten ur pannan.
Vem ska du välja, vem ska du välja?
En död mans han, en kåk eller ska du fortsätta bluffa dig till den identitet din hand representerar?
Synd för dig att Spader Kung är reserverad. Tror det fattas ett par ögon till hjärter fyra...